Jag tror jag blir galen snart. Jag blir fan tokig . Jag sitter bara här hemma, tar mig ingenstans och kommer bara ut antingen när det ska handlas eller om vi hälsar på nån på helgen. Hela veckorna sitter jag inomhus med tussan. Träffar ingen, pratar inte med nån och ser inget annat än husets väggar.
Gubben åker ju till jobbet varje dag, åker på affären, han skottar snö eller som idag, är på möte med garageföreningen. Han träffar folk dagligen och pratar med vänner och bekanta i telefonen nästan varje dag.
Ibland känner jag mig så jävla ensam, jag känner ingen jag kan ringa bara sådär och ingen jag bara kan åka över på en fika till eller nåt annat skoj. Det finns säkert men jag känner aldrig för att ringa och tjata på folk, för det känns det som när ingen ringer till mig.
Om jag orkade och kunde skulle jag gärna ta snöskottningen bara för att få friskluft och andas och göra nåt bara själv, utan att ha min dotter skrikandes efter uppmärksamhet.
Hur mycket jag än älskar henne så har jag henne intill mig 24/7 och ibland känns det inte som att jag kan andas, inte ens chans till att bara sätta mig ner 5 min och bara va jag. För om jag gör det när hon somnat en stund på dagen så lyssnar man hela tiden ifall hon vaknar eller så vaknar hon, det lyckas hon alltid med när man vill slappa lite. Tror de har nån sensor på det där.
Om det endå fanns nåt att göra MED tussan, det skulle ju också fungera, det är ju bara det att man vill UT.
Så när vi ska till Ullared bara vi själva ska det bli så skönt, tänka på nåt annat än bajsblöjor och barnramsor.
Fast samtidigt när jag skriver detta så känner jag mig som en dålig mamma som vill ha egentid. *Suck*
2 kommentarer:
Jag vet precis hur du känner dig (även om vi inte är i riktigt samma situation). Och du behöver inte ha dåligt samvete för att du skulle vilja ha egentid, det är nog något vi alla behöver för att må bra. Du ska njuta ordentligt när ni åker iväg till Ullared.
Styrkekramar!
Det är inte alls konstigt att känna så! Det är ju trots allt så att ens liv tagit en stor vändning.
Man är mamma 24 timmar om dygnet och har ansvar för en liten ny person alla dessa timmar, vare sig man är trött, hungrig eller har huvudvärk etc.etc. Det är inte alls konstigt att känna att man behöver lite andrum ibland. En del dagar mer än andra.
Speciellt i den åldern våra barn är nu kräver de mycket av en. När 1 års dagen närmar sig sägs det bli lättare, och våren känns ju också som den lockar en del.
Kram!
Skicka en kommentar