Nu är jag både arg, sur, rädd och orolig..
Min arbetsplats ringde och frågade hur det var med mig..och om jag orkade jobba verkligen. Anledningen till detta är att i fredags så när vi var ute och åkte så körde jag på en spann med bilen. Vi låg bakom en lastbil som vejade sent för nåt grått jag såg på vägen och jag vejade åt andra hållet, men tog den under bilen ist för med däcket, för jag trodde det bara var nån grå liten grej. Men då var ju bilen lite låg så det fastnade under bilen såklart.. men släppte efter några meter. Så det var en platt plåtspann. Och det såg den andre personen i bilen och tyckte det var konstigt att jag inte såg vad det var. Nähe, en miss ok då. Nä så då kom det haglande om allt annat jag missar i dammsugning etc, och då ifrågasattes min syn. Fan vem som helst kan väl missa nån lite skitgrej när man dammsuger? Nej nu analyseras allt och min arbetsförmåga är nu väldigt ifrågasatt. Om de ska hålla på såhär så ser jag till att bli sjukskriven på heltid, då ska jag fan inte jobba. Jag försöker faktiskt det bästa jag kan!
Men jag tänker ju- vad är det jag nu missar hela tiden?? Hade det varit en frisk person som kört på spannen hade det nog inte blivit detta tjat.
Men jag är väl oduglig då, sjuk och halvblind.
5 kommentarer:
Åh jag förstår, galet irriterande att allt ska ifrågasättas då! För en småsak liksom. Stå på dig! :)
Nä, fy vad tråkigt att de håller på så. Jag tycker inte att man ska bli ifrågasatt bara för att man råkar ha en sjukdom. Tyvärr så känner man igen det i vissa situationer. Sorgligt! Förstår att du är arg...jag skulle vara galen.
Vad roligt att de gifte sig på festen! Vilken överraskning för er:)Skönt att höra att kroppen är snäll mot dig igen. Vad härligt det låter att sova så länge. Det skulle jag behöva också:).
Kram
Förstår känslan. Har själv gjort några helt "vanliga" misstag på jobbet sen jag fick ms. Känns olustigt speciellt när många har förutfattade meningar och drar snabba slutsatser.
Stå på dig bara!!
Irriterande, hur är folk funtade!? Stå på dig Jenny!
Nämen usch, så tråkigt! Jag lider verkligen med dig. Jobbigt att känna att man jobbar i motvind när allt man vill är att jobba och försöka så gott man kan. :-(
Kram
Skicka en kommentar