söndag 22 november 2009

Should I stay or should I go..

Ja jag velar lite om jag ska sjukskriva mig till veckan eller ej.. vill ju jobba och få mina stackars slantar som jag endå får, men känner samtidigt att lusten till det har vissnat lite på det sista i och med det som hänt. Känner samtidigt att jag behöver vila ordentligt och inte känna pressen att jag måste gå till jobbet fast jag har en dålig dag.. Jag har sammanlagt varit sjukskriven i 3 månader sen jag fick diagnosen och det är rätt lite med tanke på hur dålig jag varit. Men jag har haft turen att vara på såna ställen att jag inte haft så tungt arbete, sen har jag ju varit arbetslös också när jag har varit dålig nån sväng.. När jag har jobbat mer än ett par dagar i veckan har jag blivit dålig, och det värsta skovet fick jag när jag jobbade heltid. Och efter det har inget varit detsamma.

Jag kan känna sorgen ibland över att jag inte längre kan ta långpromenader eller springa,att ständigt vara styrd av min blåsa och att alltid vara en robot på mornarna… att inte ha känsel på alla mina kroppsdelar och att bli yr så fort jag anstränger mig..

MEN! Jag har en underbar man, söta missar, en fint hus och trevliga vänner! Jag kan laga mycket sorters mat och tar en och annan fin bild med min kamera! Jag kan fortfarande göra allt annat, med viss måtta dock.

Man måste se till det fina i livet annars går man under, och det gäller ju alla, sjuka eller friska. Man måste uppskatta känslan i en god kopp te på kvällen med mannen till en bra film, eller när man åker jänkare en varm sommarnatt, eller kanske när man får höra att man gjort nån glad! Njuta i de ögonblicken och ha den känslan i magen när det blir kämpigt!

Nyss gjorde jag en pizza åt oss som blev riktigt god, och jag försökte njuta av varje tugga, att känna alla smaker och dofter, att se på min man som är så jäkla snygg att man blir knäsvag och tänka, “detta är mitt”!

Det är mitt liv, mina upplevelser!  

Livet blir det man gör det till!

1 kommentar:

Jenny sa...

Fasiken va fint skrivet! Jag har gått och varit nedstämd hela morgonen, men sen läste jag detta & blev tårögd & varm i magen & tänkte att så är det verkligen & fasiken va stark du är! Livet blir det man gör det till...