Kärlek. Man har verkligen fått känna av en ny sorts kärlek när man fått barn.
Jag älskar min man så det gör ont i hjärtat, men jag älskar mitt barn ända in i märgen.
Jag är en väldigt orolig själ, blir lätt rädd för vad som kan hända, vad som kan ske, kan lätt få ångest över sånt som hänt och är ständigt orolig för att nåt ska gå galet i mitt liv.
Samtidigt är en jag obotlig optimist som tänker att allt löser sig, det kommer gå bra. Jag ser det vackra i tillvaron och tar vara på det jag har.
Hur det går ihop vet jag inte, kanske jag har en smula schizofreni i mig ;-)
1 kommentar:
Ja, det är verkligen en gränslös kärlek man känner till sina barn :) Även om man älskar sin kille otroligt mycket så får han vara beredd att halka ner på andraplats när barnen kommer :)
Skicka en kommentar