Oktober. Det är lite rått i luften men den är klar. Det rasslar stilla i de gulnande löven och ett rådjur betar stilla i skogskanten. Det är fuktigt i gräset efter nattens frost och de förr så vackra sommarblommorna är hängiga och trötta.
Solen skiner lite mellan träden och man kommer ihåg hur man bara för några veckor sen satt i linne och njöt utav den. Nu låter man den värma sin kalla kind och man andas in den friska luften.
Det är höst. Det är vackert. Det är min fredag och jag tar mig en kopp varmt kanelkaffe.
Jag tittar på min sovande och snarkande dotter, lägger in en pinne till i öppna spisen. Det är rätt gott detta livet endå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar