torsdag 8 april 2010

The Cat’s fine

Ja veterinären ringde och sa att det bara var gräs som kilat sig i halsen! Men eftersom han hade väldiga kräkreflexer, så verkade det som att det var stopp när han inte fick ner maten. Så himla skönt att det inte var värre, men det kommer bli dyrt för ett par grässtrån ;-)

Jag tänkte på det här med vänner, vad är det egentligen? Jag har inte haft så många i mitt liv, inga jag kunnat lita på iallafall. De jag har haft har ofta endå snackat skit om en bakom ryggen, inte brytt sig nämnvärt om vad som hänt i ens liv eller ens brytt sig i att hålla kontakt.

Vänner ska man inte behöva jaga, fråga och leta upp. De ska finnas där utan hinder, utan att det blir besvärligt.

Det finns vänner som sagt de ska ringa men inte gör det och sen låtsas som ingenting, som om de tror att jag glömt att de skulle ringa..så fånigt. Jag är less på “vänner” som bara strosar runt och vill höra att de är så bra, fast de inte är värt ett skit, egentligen. Inte för mitt liv iallafall.

Kan känna mig ensam ibland när jag tittar på telefonen och kommer på att jag inte har nån att ringa, och att ingen heller ringer mig.

Men jag tackar endå för de vänner jag har, ni är guld värda!

4 kommentarer:

Annie S sa...

Vad skönt att höra att det inte var något allvarligare med er kissekatt!

Jaa, det där med vänner är inte lätt. Har också råkat ut för samma saker som du. Man tröttnar snabbt när man märker att enda gången man betyder något är när de plötsligt behöver något, när man själv behöver det är ursäkterna alltför många. Man får vara glad för de underbara vänner man har.

Ha det gott!

Trasdockan sa...

Bra skrivet!!

messan sa...

Vänner ska finnas i vått och torrt och det ska vara ett givande och tagande från bägge håll. Jag är livrädd och stort tacksam för mina vänner.
Kramar till dig

Angelica sa...

Kvalitet är bättre än kvantitet, bättre några få bra vänner än många halvbra vänner!