Det är alltså ett helt år sedan jag låg där på operationsbordet och fick hålla min älskade dotter i mina armar för första gången. Ett år sedan vi försökte fatta att vi blivit föräldrar (fast man har nog inte smält den ÄN)
Ett helt år har alltså gått. Ett år av lycka, kärlek, oro och stolthet. Ett år av förvåning, förundran och beundran.
Tjejen blev ett år förra veckan och vi hade kalas i helgen. Det kändes både overkligt och helt otroligt roligt.
Att få vara med om denna resa, att få se en liten människa växa och lära sig saker för första gången, det är helt magiskt.
Men man får lite panik också, tiden går ju så fort! snart är det väl en dryg tonåring som smäller i dörrarna här hemma och man kommer inte alls ihåg att man var sådär otrevlig själv ;-)
Hon har fått massor av fina presenter, och hon verkar att älska dem alla! Man är så tacksam till alla vänner och familj som gett henne så vackra och roliga saker,, man blir varm i hjärtat av att tänka på det.
Jag bjuder på ett minicollage på året som gått..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar