Usch, har nu tagit beslutat att avliva ena katten. vet att det är det bästa men ända är ångesten stor..
Han och hans bror har ju fått bo i tvättstugan pga att han är så ilsk, har har ju t.o.m jagat rådjuren från tomten…
Han är stingslig och hispig och jätterädd för sånt han inte vet vad det är.. och hans röstvolym är totalt oreglerig, han skriker nästan dygnet runt.
Har iaf fått en ny ev. ägare till brodern, så han får ett nytt hem i veckan, det känns så skönt!
Men att lämna bort ett husdjur man levt med och älskat känns så hårt, men nu är gränsen nådd, han mår ju inte bra där han är nu heller och ingen kommer ju klara av att ta hand honom, han kommer troligen inte klara nån flytt eller att bo utan sin bror.
Så jag får tacka för den tiden vi fått och hoppas han kommer till en plats där gräset är grönt och där han kan springa fritt och må bra.
3 kommentarer:
oj så himlans sorgligt...men det är rätt beslut.
kram
Nej, så ledsamt. Det är alltid svårt att skiljas från sina husdjur. Men som Lady Thirty säger här ovan är det rätt beslut.
Usch så tråkigt! Förstår verkligen att det känns jobbigt. Det känns aldrig lätt att ta beslutet att låta en kär vän få somna in. Har själv gjort det, och det var verkligen tufft.
Men ibland är det ju faktiskt för det bästa. Han kommer få det bättre med kompisarna i katthimlen tror jag. :-)
Kram
Skicka en kommentar