En ikon ur tiden igen..
Elizabeth Taylor 1932-2011
Har inte orkat blogga om nåt vettigt i veckan, har varit väldigt upprörd och deprimerad för min älskade misse som fick lämna jordelivet i förrgår. Min stackars make fick åka med honom, jag klarade det verkligen inte. Han mådde inget vidare heller, vi fick gråta ikapp lite när han kom hem. men nu har fina Tyke fått en begravning iaf bakom huset. men jag kan verkligen inte sluta att gråta.
Jag vet att jag gjorde det rätta valet, men det är ju inte mindre tungt för det. När man ska avliva ett djur glömmer man ju allt som varit besvärligt och hela anledningen till att man tar det beslutet. Man kommer bara ihåg allt det bra och man undrar om man inte kunde ha gjort annorlunda.
Tyke som varit så stingslig och nervös, han var tvärlugn och supermysig under hela dagen. Jag tog en promenad med honom i koppel på dagen när det var soligt och fint, och han gick så beskedligt där och luktade på blommor och gräs. som om han visste och ville ta adjö av allt.
Jag älskar alla mina djur så vansinnigt att det känns som att jag själv ska dö när de försvinner ur mitt liv.
Vila i frid min underbare Tyke!
F;2002 D;2010
Usch, har nu tagit beslutat att avliva ena katten. vet att det är det bästa men ända är ångesten stor..
Han och hans bror har ju fått bo i tvättstugan pga att han är så ilsk, har har ju t.o.m jagat rådjuren från tomten…
Han är stingslig och hispig och jätterädd för sånt han inte vet vad det är.. och hans röstvolym är totalt oreglerig, han skriker nästan dygnet runt.
Har iaf fått en ny ev. ägare till brodern, så han får ett nytt hem i veckan, det känns så skönt!
Men att lämna bort ett husdjur man levt med och älskat känns så hårt, men nu är gränsen nådd, han mår ju inte bra där han är nu heller och ingen kommer ju klara av att ta hand honom, han kommer troligen inte klara nån flytt eller att bo utan sin bror.
Så jag får tacka för den tiden vi fått och hoppas han kommer till en plats där gräset är grönt och där han kan springa fritt och må bra.